... En personlig blogg om allt och inget, som skrivs av Emelie.

Foto: Emelie

Idag skulle jag äntligen få göra om Linda och fota henne. Men Rasmus ville absout också bli målad och fotad då han också hade tagit med egna vampyrtänder, det fick han. Resultatet är dessa. :)

Instagram-foto: Emelie.

Nu har det redan gått tre praktikdagar, tiden går verkligen fort och när man väl är hemma så går tiden så sjukt långsam. Det är väl bra, man vill inte missa kvällarna? :) Det var strömavbrott här i huset när jag slutade för dagen, så skickade morsan ett sms om jag kunde köpa hem mat så det fick bli hämtmat idag. Sedan har det bara varit soffläge och wordfeud. Syrran tjatar om att jag är oslagbar i spelet, haha. :)

Morsan sa idag till min chef om att jag faktiskt kunde prata (med röst) när hon och farsan kom förbi butiken. Hon tyckte att jag skulle kunna prata med chefen som jag brukar göra hemma. Det är inte alla som vet att jag faktiskt kan prata, t.ex Hoa som inte visste det förrän i vintras. Det är för att jag endast gärna använder röst med familjen. Så fort jag är utanför hemmet, så låser rösten sig. Jag kan INTE prata, jag låter inte heller rösten komma fram. Det beror mer på att familjen har hört mig prata i många år, så de känner till mitt sätt att prata men inte dom andra utanför hemmet. Skulle de förstå mig med mina ord? Min dialekt, hur den än låter? Jag vet ju inte. Hade dom någonsin hört en döv prata?

Även om föräldrarna säger att jag är väldigt duktig på att prata. Jag minns att jag gick regelbundet till en tallärare i lågstadiet men någon gång i mellanstadiet tror jag det var, lade jag av. Sedan flöt det bara på, jag vet inte hur jag KAN prata utan att höra mig själv. Det kanske berodde på att jag kunde höra när jag var liten och låtit det sitta kvar i minnen? För att jag har hörande familj/släkt? Jag har ingen aning. Men det var lätt för mamma att säga så, men att göra det i mitt fall - helt annat. Jag kanske kan använda rösten när man väl lärt känna personen en lång tid, men inte nu. Inte snart. Jag kan bara använda rösten om jag är illtvungen, t.ex när personen inte fattar ett dugg vad man försöker säga med kroppspråk eller ingen tillgång till penna & papper eller mobil att skriva i. Det är två olika världar för min röst. Hemma är en trygg plats för rösten och Utanför är en helt annan sak.

/Emelie

Foto: Emelie

Jaha ja, idag var det dagen före min första praktikdag på Djurelit. Det ska bli skönt med rutin framöver och kunna jobba lite, ha ett vardagsliv ett tag. Jag kommer att göra mitt bästa där, och lär vara lagom trött om kvällar i början då jag inte riktigt är van vid att stiga upp tidigt om morgorna. Men efter ett tag blir man ju van. :) Ja, hoppas att första dagen skall bli bra.

Till helgen hoppas jag att syrran Linda är ledig så kan jag få göra om henne till någon, en vampyr eller någon läskig person. Har ni förslag, så lämna gärna dem i kommentarfältet. Och sedan, självklart, fota henne. :)

Gillar ni annars mina halloween-bilder än så länge?

Foto: Emelie.

Med smink, fetsmink, färgpennor för ansiktet och teaterblod... Och en kamera! Sedan är det ju bara att låtsas att du faktiskt är en zombie eller en levande död ängel.

Foto: Emelie - 2010.

Idag var det en sådan lugn torsdag som innehöll lite hamburgare, familjmys, mobilspel, lite mail mellan AF och mig och ja, helt enkelt lugn torsdag. Sista ledig torsdag innan jag äntligen får påbörja praktiken på måndag. Imorgon skall jag och Hoa bege oss ner till Uppsala för att gå runt i Uppsalas mysiga stad, äta ute och gå på bio. Vi har inte valt vilken film vi ska se än, råkar ni ha skitbra tips så hojta till. Men inte Paranormal Acitivity 3, efter att ha sett ettan och tvåan är det ingen idé att titta på under kvällkvisten. ;)

I söndags var jag ju på dopet för Isak och jag blev hans gudmor, ja. Istället för att berätta, visar jag klickbara bilder istället. Hoa fick agera som fotograf, nytt för honom men han lyckades faktiskt rätt bra. Jag tog iallafall över under fiket och presentöppningen. Efter att ha burit en unge på över 5 kilo i ca 25 minuter eller nånting gjorde ena arm skakig efteråt, haha. Ganska otränad arm, kanske. ;)

/Emelie

Foto: Emelie

Hur gullig ser Isak inte ut sådär lagom mosad av far sin? Det var precis efter dopet och dopfiket. :)

Foto: Emelie.

Det kändes ganska stökigt och så mycket som låg på Cuoresphoto, så kände jag för att skapa en ny början efter mer än två år på förra bloggen. Det var mitt personliga rekord. Det ger nog också mig åter min motivation att blogga igen, efter att ha tittat runt och fått inspiration för design. För att klicka er tillbaka till startsidan, klickar ni på det lilla huset. När det gäller att lägga till bloggen i din bloglovin, gör du vid den lilla svart plus bredvid kommenterar.

Välkommen.