... En personlig blogg om allt och inget, som skrivs av Emelie.

Instagram-foto: Emelie.

Nu har det redan gått tre praktikdagar, tiden går verkligen fort och när man väl är hemma så går tiden så sjukt långsam. Det är väl bra, man vill inte missa kvällarna? :) Det var strömavbrott här i huset när jag slutade för dagen, så skickade morsan ett sms om jag kunde köpa hem mat så det fick bli hämtmat idag. Sedan har det bara varit soffläge och wordfeud. Syrran tjatar om att jag är oslagbar i spelet, haha. :)

Morsan sa idag till min chef om att jag faktiskt kunde prata (med röst) när hon och farsan kom förbi butiken. Hon tyckte att jag skulle kunna prata med chefen som jag brukar göra hemma. Det är inte alla som vet att jag faktiskt kan prata, t.ex Hoa som inte visste det förrän i vintras. Det är för att jag endast gärna använder röst med familjen. Så fort jag är utanför hemmet, så låser rösten sig. Jag kan INTE prata, jag låter inte heller rösten komma fram. Det beror mer på att familjen har hört mig prata i många år, så de känner till mitt sätt att prata men inte dom andra utanför hemmet. Skulle de förstå mig med mina ord? Min dialekt, hur den än låter? Jag vet ju inte. Hade dom någonsin hört en döv prata?

Även om föräldrarna säger att jag är väldigt duktig på att prata. Jag minns att jag gick regelbundet till en tallärare i lågstadiet men någon gång i mellanstadiet tror jag det var, lade jag av. Sedan flöt det bara på, jag vet inte hur jag KAN prata utan att höra mig själv. Det kanske berodde på att jag kunde höra när jag var liten och låtit det sitta kvar i minnen? För att jag har hörande familj/släkt? Jag har ingen aning. Men det var lätt för mamma att säga så, men att göra det i mitt fall - helt annat. Jag kanske kan använda rösten när man väl lärt känna personen en lång tid, men inte nu. Inte snart. Jag kan bara använda rösten om jag är illtvungen, t.ex när personen inte fattar ett dugg vad man försöker säga med kroppspråk eller ingen tillgång till penna & papper eller mobil att skriva i. Det är två olika världar för min röst. Hemma är en trygg plats för rösten och Utanför är en helt annan sak.

/Emelie