... MY ANGEL
Foto: Emelie / Nikon D60
Idag är det Alla Hjärtans Dag, som jag inte tror att någon har missat. ;) Jag vill skriva några rader om min kärlek. Det har varit han och jag i ett år och snart fem månader. Jag är ganska säker på att ingen var säker på att det skulle vara han och jag, och att det skulle faktiskt hålla. Ja, vad kan man säga om honom? Han är en fantastisk människa, som mitt hjärta slår extra slag för.
Varje gång han ler, det är då nästintill omöjligt att inte le tillbaks. Jag älskar att lägga mig vid honom i sängen varje kväll, innan vi somnar åt varsitt håll. Ligga och bara prata. Han säger att han gillar att ligga och lyssna medan jag babblar på i ett kvart. Han har pratat för sig själv i drömmen, om matskål och olja. Vi snackar om framtid. Vi håller tummarna för varandras skull när något händer. Vi rådfrågar varandra. Vi blir sura på varandra. Vi blir arga på varandra. Vi blir till och med förbannade på varandra. Jag har gråtit i hans famn. Jag har skrattat så jag grät i hans famn. Oavsett vad så är han kvar vid min sida. Han förstår mina drömmar. Mina önskningar. Jag har lyssnat på hans stora drömmar, hans vilja och hans önskningar. Med honom är livet lättare. Han håller mitt hopp och hjärta vid liv. Jag ser fram emot att flytta ihop med honom till Ulriksgatan om 2½ vecka, och resten av tiden i livet. Jag lägger in texten jag skrev den 1 december 2010, om hur det blev vi två. :) Enjoy!
"Hur träffades vi? En komisk fråga, måste jag säga. Vi har känt varandra i kanske 5 år och varit bästa vänner i ca 3 år. Det syntes kanske inte, men det var vi. En period pratade vi varje dag, en period ingenting alls. Men jag visste att han bara fanns där om jag behövde någon. Några av mina närmaste vänner retade faktiskt ofta att det var något mellan oss när vi bara var bästa vänner som råkade flörta lite med varandra och det var helt oskyldigt i början. En av mina goda vänner sa en gång "Han kommer att vara dökär i dig en dag." och jag skrattade eftersom det skulle aldrig hända, tänkte jag.
Det hela förändrades mest var när både vi flyttade från Örebro, det vill säga förra sommar. Jag mot Östhammar och han mot Skåne. Vi hade tid för varandra genom att prata om allt och ingenting. Jag hade inga känslor, eller en enda gnista. Jag kunde inte ens tänka mig vara med honom och det att bli kär i ens bäste vän. Det var ingenting för mig. Jag sa även "aldrig" när några frågade om jag kunde tänka mig med honom. På studentdagen i detta år, överraskades jag på en krog med en massa pussar av honom. Jag tänkte att det var hans sätt att säga hej, eftersom vi hade inte setts ända sedan nattcupen 09 tror jag. Jag såg inte ens det som en signal eller någonting alls. Vid detta tillfälle hade han känslor för mig. Jag var blind. Men allting förändrades efter den dagen. Under hela sommaren pratade vi så mycket att han sa "Vi beter oss som ett par" och jag tror faktiskt det var någon gång just då att det tändes en liten gnista i mitt hjärta. Men jag berättade för ingen, eftersom jag hade sagt "aldrig" att jag skulle ens få känslor för honom. När sommaren var nästan slut, började jag förstå att han hade känslor för mig efter alla ord han sa men jag trodde inte att det var så allvarligt så jag struntade i det och att det kanske bara var en flirt men jag fortsatte med att se honom som min bäste vän.
Nästa gång vi möttes efter studentdagen, det var det som avgjorde. Det hela förändrades till slut. Det var mitt i september, ute på en krog. Jag var lagom full och hade precis kommit in på en krog med vänner, det var den kvällen då väldigt många gick ut. Även Hoa, och det visste jag. Så fort jag såg honom vid baren, log jag och tänkte fortsätta gå förbi som om denna sommar aldrig hände. Men jag kom aldrig förbi honom eftersom han tog i mig för att krama mig så hårt han kunde och gav mig så många kyssar att jag nästan tappade balans. Jag log bort det och fortsatte att festa tills han såg mig, så var han så tvungen att krama om mig och ge mig massa pussar och en gång till innan han drog. Dagen efter var jag hemma hos Malin och smsade med honom, tydligen log jag helatiden omedveten och då sa hon "Du ser förälskad ut" rakt ut. Det var då jag blev stum och insåg det själv. Att jag faktiskt var förälskad i honom. Jag var så blind för alla signaler och även mig själv. Jag lät honom kyssa mig, jag lät honom flörta med mig, jag lät mig själv att skratta mer än jag brukade. Men jag sa aldrig ja till Malin. Jag tror att jag log bort det. Under samma kväll förstod både han och jag att vi var kära. Men det blev inte vi förrän den 8:e oktober. ♥
Efter det här, kommer jag inte att säga ordet "aldrig" igen. Man har dragit lärdom av detta och man ska aldrig säga "aldrig". Hoa är den som får mitt hjärta att slå, han får min mage att föda upp fjärilar och han får alltid mig att le vad han än säger eller gör. Han är min lycka. ♥"
Nhut Long Luu, jag älskar dig av hela mitt hjärta. 