... En personlig blogg om allt och inget, som skrivs av Emelie.

... Idag, den 17 december upplevde jag en singelolycka p.g.a halkan, då vi var på väg för att handla men vi kom aldrig fram. En sådan olycka som fick bilen att bli en skrotbil. Det hände väldigt fort, jag minns nästan inte men vet bara att man förlorade kontrollen över bilen p.g.a halkan och att bilen rörde sig så mycket att mitt hår tog över mina ögon att jag inte kunde se vad som hände utan bara känna hur bilen gick sönder under. När allt var över - min tanke var bara att GÅ UT direkt och det var lite kämpigt, då min dörr låg mot dikets kant (mark) men jag kom iallafall ut och direkt smsa till pappa som var hemma. Vi var kanske 7-8 km hemifrån, men min mobil hade ingen mottagning. En sådan jävla "Ingen Service" men som tur så hade Hoas mobil det så smset kom fram.

När jag försökte skriva sms, skakade mina händer något sjukt. Ja, ni vet - Chock. Det regnade som fan just då, så himla typiskt. Det tog ett litet tag innan pappa kom. Ja. Undre front var borta och låg bakom bilen, behållare med spolarvätska i var även utanför bilen. Jag förstår inte hur den kunde hamna så långt bort. Motor dog självklart nästan direkt. Motorhuven var sned. Jag förstår inte hur bilarna som körde förbi klarade bra den jäkla hala kurva, när vi bara hade kört i 30/kmh vid kurvan. När pappa tittade lite på bilen, dök en gubbe från ingenstans (skogen!?) och en gubbe med en blå traktor åkande förbi som hjälpte till att dra upp bilen - det såg sjukt ut när pappa satt i den för att "hålla ratten" och den välte liksom nästan ned. Sedan åkte vi hem, med den blivande skrotbilen bakom åkande. Vi slapp iallafall bärgningsbil, hehe. Biilen var Hoas pärla, sorgligt för honom men nu har han åtminstone ett skäl att skaffa en ny bil.

Direkt efter olyckan mådde jag faktiskt bra, och Hoa fick bara ett litet skärsår på ena benet som han inte ens hann reagera på vad som orsakade det. Men efter några timmar har jag upptäckt vissa ställen vid höften och nyckelbenet, att de är ömma. Ömma som blåmärken känns. Det var nog bältet. :) Men man måste tydligen ändå åka in till vårdcentralen inom 72 timmar (för dem som inte har akuta besvär) för att detta skall dokumteras. Besvär kan dyka upp efter timmar, dagar, veckor, månader, år. Det får bli på måndag då.

Men annars... Tur att det inte kom nån bil mittemot just då, för då hade det varit jag som fått bli mest drabbad.

Till er alla som kör bil när det är halt ute - kör alltid, alltid, alltid försiktigt. Särskilt vid kurvor.